|
Gibson SG
1960 Tyvärr räckte det inte att byta färg på Les Paulen till Sunburst för att få fart på försäljningen, modellen fick gå i graven i slutet av 1960 efter att man dom sista fyra åren producerat lika många instrument som man gjorde 1953. Les Paul Standard Sunburst fick ingå i samlingen instrument vi skall upptäcka ett annat decenium.
Ted Mc Carty tyckte inte att man fick fart på försäljningen med sina nya modeller ordentligt, visst fick man nya kunder men det resulterade mest i att försäljningen minskade på andra modeller. 335:an, Les Paul Junior och Special hade brutit ny mark 1958 med sin ”Full acces to the fretboard” man kunde spela obehindrat upp till sista bandet så när man började skissa på en ny solidbody så var målet en lätt solid gitarr med ”Full acces to the fretboard”. En vildare design som skulle skilja sej ifrån vad man gjort tidigare var målet, resultatet blev en tunn solid gitarr med dubbla Florentine cutaways. Man utgick ifrån 1959 års Les Paul Special och kom fram till att ända sättet att göra en lätt solid gitarr var att ha en tunn kropp, balansen i instrumentet blev då fel så kroppen fick göras längre och vidare. Florentine cutaway hade sin storhetstid i slutet av femtiotalet och Gibsons double neck (EDS-1275) som kom 1957 fick dubbla Florentine cutaways 1958 och den fick bli en förebild och jämför man modelerna så är SG:n väldigt snarlik en nedskalad version av double neek gitarrens kropp. SG:n var född eller Les Paul som den hette första åren.
Les Paul var missnöjd med att Gibson inte frågat honom eller åtminstånde visat gitarren för honom innan den kom ut på marknaden. Les Paul gillade inte modellen men han spelade några gånger på den och gjorde reklam för den också men Les Paul bröt kontraktet med Gibson 1962, inte för att han inte gillade SG:n utan för att han låg i skilsmässa med Mary Ford. SG blev i alla fall det nya namnet en förkortning av Solid Guitar. Det kanske mest intressanta med Gibsons modell SG är att det är den enda solid body som Gibson aldrig slutat att tillverka, den har tillverkats sedan 1961 och tillverkas än idag. Under åren har säkert mer än ett 30 tal olika modeller förekommit typ SG Standard, SG Custom, SG Junior, SG Special, SG Melody Maker, SG Deluxe, SG Proffesional, SG 100, SG 200, SG 250, SG I, SG II och SG III The SG etc…
Dom första tre åren hände det en hel del saker med SG:n Halsinfästningen gjordes om tre gånger, man lyckades använda fyra stycken olika svajsystem, dom allra första hade silkscreen Les Paul model logo i guld på huvudet logon flyttades i slutet av januari 1961 till en liten plastplatta mellan främre miken och halsen på SG standard och Custom, Junior och Special hade kvar logon på huvudet för att försvinna 1963 när SG:n fick sitt riktiga namn. -63 blev året då man hade hittat en neckjoint (halsinfästning, SG:ns hals gick ofta av i halsinfästningen) som man trodde skulle vara den bästa och ett svajsystem som skulle var kvar till 1971. Det ända som hände var att grovleken på halsen ändrades och tyvärr så ändrades bredden på halsen också, Gibson gick från 42mm till 39,5mm på nästan samtliga modeller i slutet av -65. 1964 försvann TV modell och SG junior kom i två färger cherry och vit. Fram till -63 var den enda färgen Cherry red förutom ett fåtal customfärgade, från -65 fanns Svart, vit, Candy Apple red och Pelhamblue som tillval. 1966 fick SG:n nytt plektrum- skydd och halsinfästningen flyttades till 19:nde bandet vilket gjorde att klacken blev lite ivägen men det fungerade hyffsat ändå. Plektrumskyddet gick upp ovanför mikarna och mikrofonerna skruvades fast i plektrumskyddet. 1966 fick Melody Makern SG:ns kropp och kom även i 12 strängat utförande.
SG (Les Paul) Standard 61-62 Hals: En bit Mahogny, Rosewood greppbräda med binding och trapezoid inlays, Les Paul silkscreen logo på dom allra första vilket byttes till crown ilay på huvudet. Kropp: Mahogny. Mikrofoner: 2 P.A.F. eller patent numbers. Hardware: Nickel. Plektrumskydd: svart/vit/svart. Stall: tune-o-matic. Svaj: Sideway vibrato (Tillverkare okänd). Färg: Cherry.
Betyg: Den absolut bästa SG som gjorts, svajen är tyvärr obrukbar men instrumentet är fantastiskt, halsen är den platta tunna och det är verkligen något visst med just den här modellen. Det ända negativa är att halsen ofta gick av vid halsinfästningen, vilket gjorde att halsinfästningen ändrades flera gånger dom första åren.
SG (Les Paul) Custom Hals: Som standard fast med ebony greppbräda och block inlays, binding på huvudet och split diamond inlay. Kropp: Mahogny. Mikrofoner: 3 P.A.F. eller patent numbers. Hardware: Gold. Plektrumskydd: Vit/svart/vit. Stall: tune-o-matic. Svaj: Sideway vibrato (Tillverkare okänd). Färg: Vit. Betyg: Som standard, men mittmiken kan kännas lite ivägen och låter inte specielt anorlunda än Standard.
SG (Les Paul) Junior Hals: Som standard men utan binding och dot inlay, silkscreen Les Paul junior logo på huvudet. Kropp: Mahogny. Mikrofoner: 1 P-90. Hardware: Nickel. Plektrumskydd: s/v/s. Stall: Wraparound tailpiece. Svaj: Meastro vibrola option. Färg: Cherry. Betyg: Som standard men med mer attack eftersom den har P-90mik.
SG (Les Paul) TV Som Junior fast vit, dom allra första hade samma yellow limefinish som föregångaren. Betyg: Se Junior
SG (Les Paul) Special Hals: Som Junior fast med binding på grepbrädan. Kropp: Mahogny. Mikrofoner: 2 P-90. Hardware: Nickel. Plektrumskydd: s/v/s. Stall: Wraparound tailpiece. Svaj: Meastro vibrola option. Färg: Cherry eller yellow limefinish. Betyg: Som junior men har ett otroligt bra kompljud när man kör båda P-90 mikarna tillsammans.
1962 gjorde man om den halvakustiska Double neck gitarren till solid body och den fick SG kropp modellerna blev EDS-1275 12 Strängad och 6 Strängad, EMS- 1235 Oktav gitarr eller mandolin och 6 Strängad, EBS-1250. Double neck SG gjordes bara på bestälning och 71st 6/12, 26st Octave/6 och 22st Bass/6 tillverkades 1962-67 modellen upphörde 1968.
1963- 65 Hals: Som 61-62 men med ny halsinfästning och ett nytt svaj, Gibson vibrola, Junior och Special fick crown inlay på huvudet. Mikrofoner: Patent numbers mikar och T-mikar, T-miken kom väl runt -65 och är i princip samma mikrofon som patent number med alnico magnet. Spolen var anorlunda och försågs med ett T som bara betyder Top, den sidan skulle vara uppåt. Kropp och stall: Se 61-62. Hardware: Nickel eller Chrome Plektrumskydd: s/v/s (Custom v/s/v) Svaj: Gibson Vibrola, Standard och Custom hade en lång variant med en metalplatta som har en lyra och Gibson ingraverat, Junior och Special har en kortare variant. Den korta varianten förekom på standard och custom redan -62, då med en Ebony platta med pärlemorinlägg. Färg: Cherry (Standard) och vit (Custom) Cherry och vit (junior och Special) , från -65 fanns Svart, vit, Candy Apple red och Pelhamblue som option.
Betyg: Ungefär som 61-62 men med ett svaj som är ett av mina favoritsvajar, väldigt exact. Halsarna blev lite tjockare men är ändå väldigt bra.
66-69 Som ovan men med ny halsinfästning igen denna gång vid 19:nde bandet, nytt plektrumskydd som gick upp ovanför mikrofonerna och mikarna hängdes i plektrumskyddet. Mikrofoner: T-mikar. Kropp, och stall: Se 61-62. Hardware: Chrome Svaj: Gibson Vibrola. Färg: Cherry Svart, vit, Candy Apple red och Pelhamblue (Standard, junior och special), vit eller walnut (Custom). Betyg: SG standard och Custom från den här perioden gillar jag inte alls, halsen är alldeles för smal för mig och när mikrofonerna hänger i plektrumskyddet så får man mikrofoni och det kan bumla när man spelar högt. Specialen och Juniorn har P-90 mikar skruvade i träet som tidigare modeler vilket gör att dom inte har samma problem med det nya plektrumskyddet. Ja jag vet att Angus Young har en sån standard men han har faktiskt skruvat i skruvar runt mikarna för att undvika detta bumliga fenomen.
Melody Maker 6 strängad, 66-69, 12 strängad kom 1967 Hals: Som ovan.
Mikrofoner: 1 eller 2 Single Coil mikrofoner 3 Single Coil fanns bara 1967. Stall: Stop bar. Hardware: Chrome. Plektrumskydd: Vit. Svaj: Gibson Vibrola short. Färg: Vit, Candy Apple red och Pelhamblue metallic, walnöt, halsarna var alltid natur. Betyg: 6str, samma betyg som ovan men med sämre mikar, den 12 strängade tycker jag faktiskt är riktigt bra mikarna är svaga och obrukbara för rock’nroll men på 12 str. och rent ljud sopar den mattan med Rickenbacker, ha,ha (Nu kommer det hagla hata Nysse mail).
Sjuttiotalet, då hände det grejor! 1970 var i mångas ögon sista året som original SG:n gjordes med få modifikationer från 69 års model. Skillnaden var three piece neck, klacken på backsidan och Made In USA stämpeln på alla modeller utom Melody Maker, för övrigt var det samma gitarr sedan -66. Melody Maker fanns bara i walnut 1970.
71 SG junior, Special, Melody Maker och Double neck modellerna försvann och SG standard fick ledigt ett år, nytt namn för SG standard blev SG Deluxe (bilden). SG:ns halsinfästningen blev flyttad till 17 bandet och kroppen fick en klack som stack ut ca. en decimeter dessutom så slopades halsvinkeln vilket gjorde att halsen låg ca 1cm över kroppen, detta gjorde att halsinfästningen blev nästan lika tjock som en Les Paul . Detta gjorde att klacken blev ordentligt ivägen, man fick en klump i handen om man ville upp och bända på dom sista banden, med denna uppseende väckande förändring tog man ett kliv tillbaka till 50 talet och begränsningen som Les Paulen hade och således hade man gått ifrån hela tänkandet med ”Full acces to the fretboard” man hade när man skissade på SG:n i slutet av 50-talet. Halsen låg i linje med kroppen vilket gjorde att gitarren blev basigare i tonen och kändes väldigt märklig att spela på. Åtta nya modeler presenterades SG Deluxe, SG proffesional, SG 100, SG 200, SG 250, SG I, SG II och SG III. SG Deluxen skulle ersatta SG Standard var det tänkt, två humbuckers, Bigsby svaj med Gibson logo (non tremolo var option), Modellen var urfräst uppifrån för pottentiometers, Switch och jack och ditot var fäst på en trelagers s/v/s plast platta med ungefär samma form som luckan som satt på baksidan på 70:an och SG:n hade försätts med trelagers s/v/s Les Paul plektrumskydd!!! Huvudet var lika stort som Les Paulens och hade Schaller tuners, detta var Gibsons första samarbete med Schaller. Färgerna var cherry, walnut och natrual mahogny SG Custom såg likadan ut fast med tre stycken mikar och Customens övriga options. Fanns bara i walnut. SG Professional var som deluxen men hade SG special options, P-90 mickar, dot inlays och enlagers svart plektrumskydd och trussrod cover. P90 mickarna hade svarta micksargar och dom gick att höja och sänka på samma sätt som en humbucker. En intressant sak med Professional var att den hade ett Shallerstall som var prototyp till stallet som från 1972 fick namnet Shaller Tune-o-matic, det såg ut som ett tune-o-matic med fyrkantiga hörn, jag har haft en SG professional en gång och jag trodde att det var nåt som någon satt dit på 70-talet så jag bytte ut det mot ett riktigt Tune-o-matic. Färgerna var samma som Deluxen.
SG 100 var en SG med en enspolig Melody Maker mik monterad snett vid halsläget, Potarna var monterade uppifrån på en metalplatta, gitarren var Cherry med cherry headstock, Klusons billigaste stämskruvar och gold silk screen Gibson logo, stallet var samma som professional men med ett strängfäste som skruvades efter stallet (samma som double neck), stall och strängfäste doldes av en metalkåpa. Hals och kropp var gjorda av lönn! Kroppen var större än övriga SG modeler. SG 200 som ovan men med 2 MM mikar och två switchar, svart headstock och fanns även i Walnut. SG 250 samma gitarr som ovan men cherry sunburst.
SG 100 serien bytte skepnad hösten -71 och blev SG I SG II SG III samma gitarrer som 100 serien men med minihumbuckers och back routed för potar och Switch och kroppen minskades ner igen. P.G.A. ointresse från handlare i USA så kom SG I serien inte ut på marknaden förrän -72 vilket gör att dom i böcker står som -72:or. Alla modelerna hade Gibson präglat på mikrofonerna vilket även Gibsons andra modeler hade det året. Alla modelerna utom custom var borta året därpå, Gibson har aldrig i sin historia blivit så utskälda av handlare, distributörer och musiker. Carlos Santana som Gibson ville sponsra eftersom han spelade på en SG (Les Paul) Special skickade tillbaka sin nya SG professional med ett brev där han skrev att detta instrument har ingenting som min gamla har. Han skrev att han valt SG för att kunna spela high notes men detta var omöjligt på den nya SG.n och Santana gick till Yamaha och dom gjorde SG 2000 modellen istället som har likadan hals som Santanas -61 special (se Woodstock) men lika tjock som än Les Paul. Visst hade han rätt hans gitarr hade 2.5 mm bredare hals, tunn och man kunde bända på 22:a bandet hur lätt som hälst så det här var som att klippa av sig två fingrar tyckte Santana. Gibson fick tänka om blixtsnabbt och en helt ny SG såg dagens ljus tidigt 1972.
72 Samtliga nya modeller SG Deluxe, SG proffesional, SG 100, SG 200, SG 250 was discontinued (avrättade efter ett år). SG I, SG II och SG III fanns i Gibsons prislistor och skeppades ut så sent som 79 enligt Gibsons shipingledger, dessa förväxlas oftast med Gibson SG Special eftersom en del av dom har mahogny kropp. Halsen fick tillbaka sin vinkel och halsinfästningen flyttad till 20 bandet vilket gav nästan samma acces som originalet från -61, halsen blev bredare inte riktigt så bred som 42mm men nästan 41mm. Det gamla Tune-o-matic stallet blev ersatt av Schallers Tune-o-matic. En ny mick som den då ännu okände Bill Lawrence hade labbat fram mellan Vodkaflaskorna såg dagens ljus, en Superhumbucker med keramiska magneter och ett våldsamt löd i, ca. tre år före DI Marzios ”Super Distortion” äntrat marknaden. Bill Lawrence (som var inhyrd av Gibson) limmade dit en extra magnet under den befintliga och lindade om mikarna på ett sätt som skulle matcha magneterna. Miken epoxylimmades för att eliminera rundgång. Det senare gör att det är i det närmaste omöjligt att ta isär en mik för att kolla hur den är gjord. Men Larry Di Marzio den lille italienaren som jobbade som alltiallo hos Bill Lawrence snodde ideérna från Bills samarbete med Gibson och startade eget (vi kanske får ihop en artikel om det också i framtiden, Grover Jackson och Larry Di Marzio står längst fram på listan, VI SNODDE IHOP VÅR FÖRMÖGENHET!!!). Så Gibson SG skrev historia, den första elgitarren med en high output humbucker.
Standard tillverkades fram till 1988 med små variationer, rosewood greppbräddan på standard och special byttes fram och tillbaka till ebenholtz, mikarna flyttades ihop på Customen 1975 och flyttades isär igen -78, svaj försvann som option -79, SG special fick en mindre variant av blockinlays i slutet av -74 för att bli ersatt av lågprisalternativet THE SG 1978. The SG gjord helt i valnöt, ett träslag som är ganska likt mahogny i sitt utseende men hårdare, greppbrädan var ebenholtz och halsen hade fått tillbaka sin ursprungliga bred ca 42mm. Nashville tune-o-matic (nytt namn på orginalstallet) var tillbaka nu tillverkat av Schaller, mikarna var nya keramiska påhitt en standard i halsläge och en superhumbucker i stallläge.
En limited edition (ca 500 st) på standard kom våren -79 med namnet Exclusive. Den var helt svart med cremefärgat plektrumskydd och mikrofon sargar, en master volume, 2 ton kontroller och en variton switch där mikarna kunde kopplas om single coil i olika variationer.
72-88 Standard Hals: En bit Mahogny, Rosewood eller Ebony greppbräda med binding och små block inlays, ny halsinfästning och bredare hals, Schaller mekaniker. Kropp: Mahogny. Mikrofoner: 2 Cheramiska Super humbuckers. Hardware: Chrome. Plektrumskydd: s/v/s Stall: Stop Tailpiece, Nashville tune-o-matic (Schaller). Svaj: (Option) Bigsby horseshoe. Färg: Cherry, walnut, Sunburst (74), Vit (75) sedemera div färger. Betyg: Den här SG:n gillar jag, välbyggd och bra hals med rätt bred och klös i mikarna. Många gillar inte cheramiska mikar men dom här tycker jag är bra jämfört med nyare varianter som Gibson gör idag.
Deluxe Hals: Som standard men med dot inlays och ingen binding på grepbrädan. Kropp: Mahogny. Mikrofoner: 2 Minihumbuckers med svarta plastkåpor. Hardware: Chrome. Plektrumskydd: Svart Stall: Stop Tailpiece, Nashville tune-o-matic (Schaller). Svaj: (Option) Bigsby horseshoe. Färg: Cherry, walnut. Betyg: Som ovan fast sämmre mikar.
Custom Hals: En bit Mahogny, Ebony greppbräda med binding och Block inlays, binding på huvudet och split diamond inlägg. Kropp: Mahogny. Mikrofoner: 3 Cheramiska Super humbuckers. Hardware: Gold. Plektrumskydd: s/v/s Stall: Stop Tailpiece, Nashville tune-o-matic (Schaller). Svaj: Bigsby horseshoe. Färg: Walnut, vit kom -73. Betyg: Som standard
1975 kom EDS-1275 double neck 6/12 tillbaka och tillverkades första året i över 300 exemplar och fram till 1980 hade över 1000 st tillverkats. 1977 -78 gjordes ett fåtal EBS 1250 bas/git.
1979 The SG kom som en billighets SG efter att The Paulen hade gjort succé. Hals: Tredelad Walnöt, Ebony greppbräda dot inlays, huvudet var inte svartlackad utan hade samma färg som gitarren. Kropp: Walnöt. Mikrofoner: 1 cheramisk humbuckers och en superhumbucker. Hardware: Chrome. Stall: Stop Tailpiece, Nashville tune-o-matic (Schaller). Färg: Walnut. Betyg: En bra SG till ett vettigt pris då, walnöten gör att dom är lite hårdare i klangen än en vanlig SG men otroligt bra instrument. Satin finish blir blank med åren och det var många som rubbade upp ytan så den blev blank redan när dom var nya, detta gör att folk idag förväxlar den med SG Deluxe som kom -81.
SG Firebrand kom året därpå 1980 samma gitarr som The SG fast i mahogny med Gibson inbränt på på det naturfärgade huvudet.
SG Exclusive Hals: En bit Mahogny, Ebony greppbräda med binding och Block inlays, Exclusive ingraverat påp thrusrod plattan. Kropp: Mahogny. Mikrofoner: 2 Dirty fingers. Hardware: Chrome. Plektrumskydd: s/v/s Stall: Stop Tailpiece, Nashville tune-o-matic (Schaller). Färg: svart.
Åttiotalet SG goes hitech
80-talet inledes
med att SG custom togs ur produktion, The SG ersattes av SG
Firebrand, exact samma gitarr men i mahogny med Gibsonlogon urfräst
på huvudet. -81 fick Standard tillbaka orginalbredden på halsen ca
42mm, ett nytt stall med individuell höjdjustering för varje sträng
kom och försvann, klacken togs bort på alla Gibson modeller, SG
Firebrand försvann och ersattes med SG Deluxe som var som en Special
från 70-talet men med Superhumbuckers och fanns i sex olika färger.
-82 kom en lågprisserie som hette SG EPI USA Special I (en humbucker)
och II (2 humbuckers) som -83 bytte namn till Gibson Special och kom
I mitten av
80-talet var det high tech guror som gällde med låsbart svaj och -86
kom Gibson med sin Hi Tech SG Special 400 med 2 singlecoil i
humbucker och låsbart svaj. -62 re-issiue en exact kopia av
original SG:n kom samma år, ett halvår efter kom SG custom tillbaka
i samma utförande
Samma år tillverkades den sista SG Standarden och modellen fick vila några år efter att ha varit Gibsons största säljare under tre decennier, anledningen var att den var för lik -62 re: issiue som blivit den nya storsäljaren.
SG Standard 81: Halsen fick tillbaka sin orginalbredd från 1961, Yes! Yes! Yes! 84: Svaj var återigen option denna gång en Schallerkopia av Bigsbys horseshoe. 86: Shaller Kluson stämskruvar, Crown inlays, P.A.F mikar och tune-o-matic. 88: Tillverkningen av SG standard upphörde.
SG Firebrand Som The SG men gjord i mahogny och hade Gibson präglat i träet på huvudet. Betyg: Som The SG men Firebranden tycker jag bäst om eftersom den är lättare och snyggare. Mahognyn gör att den är lite varmare i tonen.
SG Deluxe Hals: En bit Mahogny, Ebony greppbräda med dot inlays, svart lackat huvud. Kropp: Mahogny. Mikrofoner: 2 Cheramiska Super humbuckers. Hardware: Chrome. Plektrumskydd: s/v/s Stall: Stop Tailpiece, Nashville tune-o-matic (Schaller). Färg: Natrual & antique mahogny, devil red, holly green, bahamas blue och goldburst.
SG Epi USA Special Hals: En bit lönn, Ebony greppbräda med binding och Block inlays, binding på huvudet och split diamond inlägg. Kropp: Poppel eller al. Mikrofoner: 2 Cheramiska Super humbuckers. Hardware: Chrome. Plektrumskydd: Nej. Stall: Stop Tailpiece, Nashville tune-o-matic (Schaller). Svaj: Bigsby horseshoe. Färg: Alpine white, red, antique & cherry sunburst.
SG Gibson Special I & II Som Epi USA men gick att få med en eller två humbuckers. Betyg: Har aldrig sett vare sig Epi Usa eller Gison Special
SG Special 400 Kropp: Mahogny. Hals: Mahognyhals med ebony greppbräda, Grover stämskruvar Mikrofoner: . 2 single coil 1 Dirty fingers humbucker. Hardware: Black. Svaj: Kahler Flyerbridge (lisence under Floyd rose). Färg: Natrual & antique mahogny, devil red, holly green, bahamas blue och goldburst. Betyg: Har aldrig provat någon, den enda jag sett är den som Kee Marcello har på sin instruktionsvideo, det gick att spela fort på den.
SG 90 Kropp: Mahogny. Hals: En grafit förstärkt mahogny hals, Ebony greppbräda med binding och triangulära parralellogram. Mikrofoner: 1 HB L-8? Humbucker och 1 L-200L? Stackad single coil. Hardware: Black. Stall: String thru body, Nashville tune-o-matic (Schaller). Svaj: Steinberger KB-X Färg: Alpine White, turquoise metallic, heritage cherry.
SG90 Double Som Ovan fast med 1 HB L-8 och 1 P-90.
Betyg: Har aldrig sett vare sig SG 90 eller SG90 Double.
SG -62 re:issiue Hals: En bit Mahogny, Rosewood greppbräda med binding och crown inlays, Les Paul silkscreen logo på dom allra första. Kropp: Mahogny. Mikrofoner: 2 P.A.F. eller patent numbers. Hardware: Nickel. Stall: Stop tailpiece, Tune-o-matic. Färg: Cherry
Betyg: En kopia på den absolut bästa SG som gjorts, halsen är den platta tunna tyvärr så blev den mer som en 63-64 halsen redan -89 men det är en fantastiskt bra SG än idag. SG (LP) Custom -62 re:issiue Som ovan med Customens option.
SG Elite Hals: En bit Mahogny, Ebony greppbräda med binding och block inlays, crown inlay på huvudet. Kropp: Mahogny. Mikrofoner: 2 Spotlight humbuckers. Hardware: Gold. Stall: TP6 (finetuners) stop tailpiece, Nashville tune-o-matic (Schaller), looking nut. Färg: Pearl white.
90 talet Standard kommer tillbaka med 66:ans plektrumskydd i sällskap med Special, ända skillnaden är att Special saknar binding, har dots och inga mik-kåpor. SG 90 kommer tillbaka som SG-Z 24 band men normal mensur. SG Deluxe kommer tillbaka i nytt utförande 3 minihumbuckers och bigsby, DSG sneakmodell 24 band inget plektrumskydd och en humbucker. Frånset div. signaturmodeller så är den senaste nykomlingen en satin finished som heter faded SG.
|
som -62 re:issiue. SG Elite hette en modell som
var en SG Custom med två mikrofoner, mastervolume två tonekontroller
och en single coil switch i hålet där rythmmikens tone kontrol
normalt sitter. -88 kom den riktiga hi tech SG:n SG 90 och SG 90
Double, halsen hade
24 band, 25½ tumsskala och var förstärkt med graphite och modelen
hade
en humbucker och en singlecoil en volume och en tone kontrol och
treläges brytare, Double modelen hade P-90 och Floyd Rose eller
låsbart Stienberger stall var option.med