Les Paul Deluxe & Standard 1968-2002

Les Paulen var tillbaka igen men köparna hade argument mot Standarden.

P-90 micken var inte populär p.g.a. brummet så man började skissa på en ny model redan efter Namm show –68. Nu när man hade fått snurr på Les Paul försäljningen så gällde det att ta fram en modell som inte fick bli så mycket dyrare än den just släpta Standarden men som skulle möta kundens önskemål om en humbucking försedd Gold top. 

Epiphone gitarrerna sålde dåligt eftersom dom nåt en prisklass strax under Gibson och Amerikanerna föredrog Gibson vilket gjorde att man slutade tillverka Epiphone och började använda namnet för licence tillverkning.  Jim Deurloo som var designer kom på att om man tog en Epiphone humbucker som man nu hade överflöd på efter att Firebirden floppat och skar ut ett hål för den i en P-90 kåpa så passade den perfekt i hålet på en Standard kropp, Standarden blev droppad ett år efter sin nyrelease. Gitarren fick nytt huvud lika stort som Customens. På detta sätt sparade man två jiggbyten (fräsverktyg) tyckte man. Dom hade sparat ett jiggbyte till om man använt stora humbuckers men dom ville ju bli av med Epiphonehumbuckern.

Les Paul Deluxe 1969- 83

Deluxen introducerades i september –69. Kroppen var Laminerad, två bitar Mahogny med med ett tunt lönnfaner i mitten. Locket var två eller tredelat Lönnlock med vit kantlist, tjockare i cutawayen för att dölja skarven mellan Mahognyn och Lönnen. Halsen var nu också laminerad, tredelad Mahognyhals med Rosenträ gräppbräda, vit kantlist på greppbrädan, Les Paul model på huvudet, svart/vit laminerad lucka över dragstången med Deluxe ingraverat. Tredelad Lönnhals från sent -74 men det förkommer Mahogny halsar ända fram till -76.

Mickarna var som jag tidigare nämde 2 st minihumbuckers, en mickrofon som tidigare bara förekommit på Epiphone gitarrer. Micken är montrad i en creme färgad sarg (dom tidiga hade modifierade P-90 kåpor) som egentligen bara fungerar som utfyllnad för att passa i hålet där P-90 micken tidigare suttit.

Stallet var Tune-o-matic med Stoptailpiece och plektrumskyddet enlagers Creme färgad som standardens.

Deluxen introducerades som Goldtop men 1970, utökades med Cherry Sunburst, Cherry & Walnut, -71, Natur, Svart, Msf och –75, Rock’n Roll! (Msf står för Miscellaneous finish typ Sparkle Blue, red etc. R.R. var 125 st gitarrer som bara gjordes -75 och var lackade I Dixie Flag, Union Jack med fl.). Tobacco sunburst kom enl. Gibson 1977, men jag har för mej att jag sett tidigare exemplar.

Betyg: Dom tidiga Deluxerna med Mahognyhals låter otroligt bra och har ett större register än Standarden,  men lite klena i volym. Det är mycket övertoner i tidiga Deluxer, om det beror på sandwitch bodyn eller inte vet jag inte men det kan vara så. Däremot så låter dom med Lönnhals inte så kul, väldigt hårda i tonen. Men tyvärr så har även Deluxen ofta fallit offer för fräs och stämjärn under 70-talet. Det var ingen som provade hur dom lät, man tog fram verktygen och hammrade dit en humbucker i bästa fall två, okey jag fördrar feta humbuckers men dom små har lite Firebirdsound. Anledningen till att så många P-90 Les Pauler och Deluxe Les Pauler inte fick behålla sina org.mickar berodde förmodligen på att inga förstärkare hade någon gain på den tiden. Vilket gjorde att det inte var något drag i dom. Alla kunde inte lira järnet på en Marshall som alla stora långhåriga förebilder gjorde.

Note: Deluxen kom faktiskt redan 1969 fast dom levereades ut som standards. -69orna skiljer man från -70 med att klacken inte finns eller att det inte står Made in USA under serienumret. Det förekommer -69 Deluxer med P-90 mickar. 

Les Paul Standard 1976

Det var efterfrågan på en Les Paul med stora humbuckers under hela början av sjuttiotalet inte minst här hemma där Deluxer våldtogs med stämjärn etc. Men ändå tog det ända till 1976 innan Standarden var tillbaka.  

Enligt Gibsons shippinglayer så gjordes det 2218 Standards -74 i tobacco sunburst och dessa skall vara dom första Les Paul Standards under sjutiotalet, men om dessa var någon slags re-issiue eller inte vet ingen som jag har talat med och jag har aldrig sett någon.

Enligt Gibsons shipping total så skall det ha gjorts Deluxer med humbuckers 9st –71, 179st –72 och 28st –73 om dessa gitarrer är custombeställda eller om det var någon förlaga till Standarden får dom lärde tvista om, men jag har faktiskt ägt en –73a för några år sedan.    

Betyg: En gitarr som varit upp och ner under åren, väldigt olika från exemplar till exemplar under sjuttiotalet, en del kan vara otroligt stumma. En klar förbättring blev det när man skippade sandwich bodyn och under åttiotalet gick man tillbaka till Mahognyhalsar igen. Celulosa baserad lack används sedan slutet på åttiotalet vilket gör att gitarrerna idag är bra igen.

Les Paul Pro 1976 - 79

En svart Les Paul Standard med P-90 mickar och Ebenholtzgreppbräda.

Betyg: Lite stum jämfört med standarden, men bra bett med P-90 mickar.
 

Les Paul Classic 60 1990 –

En gitarr med en hals som påminer mycket om –60ans hals hade till en början small list i cutawayen men har med åren fått fet list och tjock hals och heter numera bara Classic. Gitarren har 1960 ingraverat på plektrumskyddet.
Betyg: Jag diggar verkligen dom första med tunna halsen, mikarna är inga favoriter och många byter dom, jag har alltid velat ha Alnico magneter men jag tycker faktiskt att det är rätt ballt med så mycket drag i guran som dom här ger. Dom cheramiska mickarna låter frasigt med mycket dist medan Alnicon sjunger. 

Modeler som Tillverkas idag Standard, Classic, Classic plus och Premium plus. Standard Les Paulen har Alnicomagnet och Classicen har Cheramiska mickrofoner.