Ted McCarty designade sina modernistic Korina gitarrer 1957, Gibson var överkörda av Fender och Ted Mc Carty var tvungen att hitta på nåt helt nytt och det gjorde han med besked.
The Dealers thought we were stodgy, too traditional, so we decided to just knock them of their feet. Flying Vee:n som detta reportage handlar om kom till av en slump. Det första man gjorde var en gitarr som hade formen av en triangel men den blev alldeles för tung. Då kom Ted och hans medhjälpare på att man behövde ju inte träet bakom stallet och samtidigt kom dom fram till att dom ville att den skulle likna en pil, så arbetsnamnet byttes från Triangular till Arrow. En anställd sa när han fick se den första prototypen. It looks like an Flying Vee och så blev namnet. Gitarren skulle i varje fall ha humbuckers och full acces till alla 22 banden samt en utformning som skulle få folk att förstå att Gibson inte var för traditionela.

Den  första Flying Vee:n jag såg var när jag som tioåring var på Gröna lund och såg Jimi Hendrix. Hendrix hade sin vinge med psykedeliska mönster målade över hela kroppen.

Jag tyckte att det var den coolaste elgitarr jag sett. När jag ett och ett halvt år senare köpte en affish med min nyfunna stora idol Johnny Winter och karln hade hade en ännu coolare Flying Vee så var jag totalt såld på modelen. Min största dröm var att äga en vinge, jag försökte att bygga flera stycken, bl.a. skrotade jag en gitarr som jag fått av den andre gitarristen (som jobbade på Dieke Musik) i mitt band en tolvsträngad VOX droppe (som jag senare fått veta var Clabbes (Ola And Janglers) som han lämnat på Dieke för försäljning) för huvudet påminde om Flying Vee:ns huvud.  Min dröm var att stå med en vinge och klämma den mellan benen som Johnny gjorde på affishen jag hade.

Nästa kille som spelade på Flying Vee var Andy Powel i Wishbone Ash han hade en -64 (som man felaktigt blivit upplyst om) med svaj sån som Hendrix hade haft och jag samlade alla bilder jag kunde hitta på honom eftersom dom var stora då och syntes rätt ofta på bild i Engelska poptidningar.

Kent Kroon (Stockholms absolut bästa gitarrist 1975) kom hem från USA 1975 och hade köpt med sej två stycken Gibson Flying Vee och han skulle sälja den ena av dom och jag vart i eld och lågor, Jag sålde min 57 Goldtop Les Paul med humbuckers! Fick 5000:-!!!!! lånade 500 av farsan och drömguran var min….. i ett halvår, sedan tröttnade jag på den, den lätt inge bra, bumlade och tjöt när man spelade högt och det var ju naturligtvis för att det inte var bra mikar på den man skulle ju ha gamla Gibson var det någon som sa och jag började fatta att Les Paulen jag sålt var faktiskt mycket bättre men den var redan uppe i 7000:- (nu kostar dom en mille!!!).

Grejen var den att det fanns inga Flying Vee att få tag i och den enda kända på den tiden var Roffe Färdigs -64:a (ja det var också en -64:a alla -67:or (66:a) var -64:or då) så jag hade en av 3 i Sverige hette det då, fan va cool jag va.

Jag sålde min -75:a vinge efter att ha tittat på Roffes -64 och jämfört. Min såg ut som en billig kopia, huvudet var trubbigt, Roffes var spetsigt, Halsen låg 1 cm ovanför kroppen och hade ingen vinkel, Roffes hals var limmad som en Les Paul hals med vinkel och den kändes helt annorlunda att ha på sig och framför allt Roffes gura var one piece body och min var Two piece. Jag sålde min drömgura.

Det mest intresanta med Flying Vee:n är att den ritades redan 1957 och började tillverkas 1958 men var en totalflopp och inte blev det någon succé när den åter togs upp tio år senare, nej istället blev den en totalhit 25 år senare när hårdrocken gjorde comeback. Även om den fick fäste redan 1975 när den började tillverkas i stor skala. 1975 tillverkades det tre gånger fler än vad som gjorts totalt 1958 - 71. Tidig 80-tal så hade vartenda hårdrocksband typ Iron Maiden, Judas Priest, Skorpions etc. minst en gitarrist med en Flying Vee. Michael Shenker, Rudoph Shenker, Paul Stanley var väl några av namnen som man förknippar med modelen och än idag så har cool guys som Lenny Krawitz Flying Vee och modelen måste nog ses som 80 och 90 talets musikaliska fallossymbol #1, undrar om Ted Mc Carty kunde drömma om detta när han la upp linjerna 1957. Nej sanningen var nog att på 50-talet var det rymden som var på gång och Mc Carty var nog inne på raketer när han ritade Flying Vee:n och titta en stjärnklar kväll på Karlavagnen så finns det drag av Explorern även om namnet mer hänvisar till en rymdfärja.
Säg Flying Vee och flertalet tänker Michael Schenker, Andy Powel, Hendrix och sedan bluesen slog igenom sommaren -90 så nämns även Albert King, Mr. King sa att det var den enda Gibson han hade råd att köpa eftersom ingen ville ha den. Få säger Lonnie Mack fast han borde vara the Flying Vee man #1, förmodligen var han den enda som köpte en ny Flying Vee våren -58 och betalade retail price, han till och med beställde den hos sin Musikhandlare Glen Hughes (icke bassist) redan hösten 1957sedan Glen visat honom bild på vingen i Gibson Gazette och gick således och väntade på den i ett halvår, han tyckte den var cool, såg ut som en pil och hade dom nya humbucking mikarna som Les Paulen hade. Några månader efter att Lonnie fått sin vinge så gick ha tillbaka till Glen och sa att han ville ha en Bigsby svaj på den, Glen kliade sej i huvudet en stund men efter några bira så kom dom på att om man satte en metalbit mellan vingarna så kunde man få dit ett Bigsby och så blev det. Så glöm Bröderna Shenker, Winter, Powel och Hendrix, tidningen Chicago Tribune skrev för ett antal år sedan: Lonnie Mack launched the modern guitar era…". Han har den kvar än idag och spelar varje gig bara på den. Gitarren lackades om först lila sedan Cherry 1964 och har varit av i halsen två gånger.
Jag säger det igen, Lonnie Mack, The Flying Vee man #1

1958 kom den! Gitaren ingen väntat på!!! Gibson Flying Vee The Modernestic Guitar en gitarr som skulle revolutionera världen!!!!! Men tyvärr ca 22 år före sin tid även om några få upptäckte den 10-15 år tidigare typ Hendrix och Winter.
58:an som den fått heta var ju magiskt fulländad även om ingen fattade det 1958. Två stycken S.K. P.A.F.mikar skruvade i sina mikrofonsargar rakt ner i träet, Strängarna lik en Telecaster gick rakt igenom kroppen, och en gitarrkropp som fick oss att tänka på stärnorna på himelen och hur kommer man dit??? Jo med en raket och vad såg Flying Veen ut som, jo som en raket! Sagt och gjort man hade gjort en gitarr två decenier i förtid för vem fan då, för utom Lonnie Mack förstås (hans bassist beställde en av tre gjorda Explorer basar 1958), vem ville ha en gura som såg ut som en raket???

Så kom då Flying Vee generation 2 1966. Hur kom det sig då att alla sagt till mej på sjuttiotalet att det var en -64:a Flying Vee. Jo Gibson gick ut i sitt nyhetsblad 1964 att den Nya Flying Veen skulle komma med svaj, att den första inte lämnade Gibson fabriken förrän -66 förtäljer inte historien. Att man idag kallar den för -67 Flying Vee beror på att det bara skeppades två stycken 1966, 1967 skeppade man ett hundratal . Modellen tillverkades fram till 70 och man hade då gjort 175 st vilket gör den nästan lika sällsynt som -58:an.

1966 Den nya Flying Veen gör entré, Hals i en bit mahogny, rosewood greppbräda med pearldots, kluson mekanik med tulipheads i pärlemor och en trussrod cover med Gibson logo, kroppen är också en bit Mahogny,  Gibson vibrola svaj, trelagers plektrumskydd med humbucking mickar som hängde löst i plektrumskyddet. Fan vad det tjöt.

1971 kom en limited edition, Medalion Flying Vee tillsammans med Medalion Firebird, Medalion Flying Vee hade trubbigare huvud svajet var borta och Les Paul Strängfäste hade tagit dess plats. Kroppen var nu gjord i två delar som 58:an, halsen var tredelad, och mittenbiten i halsen gick rakt igenom kroppen och är synlig på betsade modeller. 350 st tillverkades. Plektrumskyddet blir något mindre och tyvärr, ny halsinfästning utan vinkel från kroppen mycket bas blev det. Detta var ett koncept man gjorde med SG:n också samma år vilket fick katastrofala följder för Gibson vilket man ändrade på redan -72 men Flying Veen fick ha kvar den fula och dåliga halsvinkeln i över tio år.

1975 Samma gitarr som Medalion Flying Vee men utan Medaljong, nya mikar, keramiska hårdrocksmikar. Den vidriga halsvinkeln behöll man alldeles för länge.

1979 kom den!!! Gitarren ingen hade väntat på den här gången heller! Flying Vee II med V formade mikrofoner som hade  en output sämre än en Johnny Smith mikrofon (den lilla mikrofonen som satt på Gibsons Jazzguror), kroppen är i valnöt laminerad med tunn lönn eller lönn laminerad med tunn valnöt 5 lager, ja det fanns två versioner av den vidriga skapelsen. Halsen är också 5 bitar för att matcha kroppen. Gitarren var en worldwide totalflopp, det sista man gjorde för att få fart på försäljningen var att förse den med humbuckers men modellen gick ur produktion 1982. 

1980 kom en -58 Re issiue gjord i Korina som var skitball tills man tittade noga och fann att ådringen i trät var i linje med halsen originalet hade ådringen i v form som gitarren, kroppen var dessutom som Standard 80 Les Paulerna 1 cm kortare än originalet. Detta gjorde Gibson för att det inte skulle bli fejks på marknaden.

1983 The Vee kom och försvann, en Flying Vee utan plektrumskydd med Flammig lönntop och Lönnhals och det trubbiga huvudet med Gibson logon längst upp på huvudet.

1988 kom den nya Flying Veen utan plektrumskydd och med den gamla halsvinkeln och spetsigare huvud.

I början av nittiotalet kom så -67 Flying Vee tillbaka en kopia av modellen som kom 1966, men vart var svajen (det coolaste på hela guran). En Jimi Hendrix Flying vee kom samtidigt, en kopia av den specialtillverkade vänster Flying Vee som Hendrix tydligen bara använde en gång. Den har split diamond inlägg i greppbrädan och Jimis hade svaj men inte den här. Samtidigt kom Lonnie Mack Flying Veen  med Bigsby svaj dessa två modeler har jag aldrig sett i Sverige. 

1998 kom en riktig favorit en 40 års jubileumsmodell i princip en -58:a kopia fast med Les Paulsträngfäste. Mikarna sitter i humbuckingsargar som är skruvade direkt i kroppen vilket gör att man kan spela riktigt högt på den utan mikrofoni och bummel från plektrumskyddet. Synd att den bara tillverkades i två år.

Betyg:  MVG+++++

Faktiskt den bästa Flying Veen jag har provat och jag har spelat på några 58:or.

Flying Vee Fakta:

Flying Vee
58 -.59
Hals: One piece Korina, Rosewood greppbräda med pearldots, Kluson mekaniker, Les Paul trushrodcover, Gibson Logo (samma som på Gibsons 5 watts förstärkare) i plast, limmad i centrum på huvudet.
Kropp: Two Piece Korina, korina är sågad och limmad så att grainingen i träet bildar ett V.
Mickar: P.A.F. humbuckers.
Stall & Strängfäste: Tune o matic stall, strängarna gick igenom kroppen och en V-formad platta.
Hardware: Guld
Plektrum skydd: trelagers vitt/svart/vitt på dom flesta men det förekommer även svart/vitt/svart och prototypen som Ibanez kopierade hade ingen synlig jackplate så Ibanez satte jacket på insidan av Veet.
Färg: limed natrual.

66 – 68

Kropp: En bit Mahogny.  

Hals: en bit mahogny, rosewood greppbräda med pearldots, Svartlackat huvud med kluson mekanik och en trussrod cover med Gibson logo.

Mickar: humbuckers. T-micken

Stall: Tune o matic stall.

Svaj: Gibson vibrola, short.

Hardware: Chrome

Plektrum skydd: Trelagers, vitt/svart/vitt.

Färg: Cherry, sunburst, -68 sparkling burgundy (första gitarren med den färgen).

69 -70

Som ovan men med tredelad hals och några hade tvådelad kropp. Natrual finish med matching headstock blev ny färg

-71 Medalion Flying Vee (Limited Edition)  

Som ovan men med trubbigare huvud och samtliga hade tvådelad kropp. Svajet försvann och en rund platta (medaljong) med ett numer 001 - 350 fastlimad på övre vingen.

75 – 87

Som ovan men utan medaljong.  

79-82

Laminat spöket Flying Vee II dök upp och försvann

Specifikation se ovan.
 

-88

Huvudet blir spetsigare och plektrumskyddet försvinner. 

-67 års Flying Vee kommer tillbaka i början av nittiotalet och är identisk med originalet men svajet är borta, varför?

Idag görs Flying Vee i flera varianter  -67 och custom shop -58 Flying Vee Re Issiue en exact kopia av originalet, två varianter av faded görs också en tvåmickad och en tre mickad (det hade jag inte sett sedan Roy Wood 1970). Och nyligen har då Custom Shop kommit med en exact kopia på Jimi Hendrix Psykedeliska Flying Vee.

Jag höll på att glömma det senaste missfostret som faktiskt slår alla rekord så även Gibson Flying Vee II!
Gibson reverse Flying Vee!!!!!!!!!!!?????????????????????????