Fender gitarren, simple, elegant och en ikon som levt kvar i över ett halvt sekel och fortfarande tillverkas i hundratusentals exemplar som original och kopior. Telecastern som först hette Esquier med bara en mik och sedan blev Broadcaster i ett år med två mikrofoner har ju haft sina upp och ner gångar i popularitet medans Stratan var en succé redan från första året den tillverkades och är under dessa 5 decennier den funnit den absolut mest tillverkade och kopierade modellen i den moderna musikhistorien.

Men hur började det egentligen

Clarence Leonidas Fender föddes 10 augusti 1909 i en lada på gränsen mellan Anaheim och Fullerton i Los Angeles, föräldrarna hade byggt en lada innan dom hade råd att bygga ett hus på tomten dom köpt. Hans pappa sa åt honom när han var liten att det ända som var värt något i världen var vad du åstadkom när du arbetade och om du inte arbetade var du lat och det var en synd, ett budskap som Leo bar med sig genom livet och förde vidare till alla han skulle arbeta med i framtiden. Den första som fick smacka på Leo Fenders arbetsmoral var Doc Kauffman (Clayton Orr Kaufman) en Violinist och Lapsteelgitarrist som av en händelse kom in till Leo Fender för att få sin förstärkare lagad och de bägge herrarna började att prata om ditten och datten och kom fram till att dom hade en del gemensamt. Doc hade jobbat som designer för Rickenbacker som hade gjort en Solid elgitarr i bakelit som ingen brydde sej om. Men tillbaka till Fender och hur det hela började. Leo Fender Studerade Bokföring och började sedan arbeta på State High Way i Los Angeles som Revisor och sedan på hos en däckdistrubutör men hans hobby hade alltid varit elektronik och när han började tjäna egna pengar så han kunde ta en kurs i elektronik och han byggde sin första förstärkare när han var tjugo år vilket resulterade i att han började bygga förstärkare och PA system på sin fritid. Det fanns ett stort behov av ljudanläggningar upptäckte Leo Fender, sportarenor, frikyrkor och danshallar alla behövde en ljudanläggning så Leo Fender upptäckte snart att det här var hans grej 1939 hade han fått ihop så mycket pengar att han kunde köpa öppna sin butik en Radio, elektronikverkstad och skivaffär i Fullerton The Fender Radio service var namnet på butiken, få kunde väl ana vad det skulle bli av detta. Leo Fender  var nygift och livet lekte och behovet av en Radiohandlare som visste vad han sysslade och som kunde laga trasiga Radioapparater var stort. Leo tryckte upp visitkort där det Stod Leo Fender säljer och reparerar Radioapparater, Grammofoner, Förstärkare, PA system samt skivor och noter. Leos shop gick bra från första början och som hans far lärt honom levde han om du inte arbetade var du lat och om det var något Leo Fender inte var så var det lat han jobbade nästan allti till 10, 11 på kvällen och hans shop blev populär bland många musiker i Los Angels och under dom fem första åren han hade sin butik så skulle han träffa några personer som skulle betyda mycket för honom resten av hans liv. Här kommer Doc Kauffman in i bilden, Leo och Doc blir polare och börjar spåna om att bygga gitarrer och givetvis blir det Lapsteels eftersom det var vad Doc spelade och han visste hur dom skulle fungera. Doc och Leo konstruerade den första skivspelaren som kunde växla mellan olika skivor som sedemera skulle bli jukeboxen man sålde designen för $5000-. Doc hade som sagts tidigare jobbat med Rickenbacker som designer och Fender hade börjat experimentera med gitarrmikrofoner och hade lite ideér om att bygga elgitarrer så första Lapsteelen blev färdig och namnet blev K&F efter att Leo Fender och Doc Kauffman hade bildat ett bolag som hette K&F där dom $5000- man fått för skivspelaren fick bli grundplåten . Man började bygga Lapsteels och små förstärkare 1945 men redan 1943 hade man byggt en solid elgitarr för att prova mikrofonerna på, mikrofonerna tog man patent på 1944 den första solida KF elgitarren finns idag på Roy Acuffs Museum. Ett annat  betydande namn för Fender blev Don Randall, Don Randall jobbade på en firma som hette Radio-Tel i Santa Ana ca 2 mil från Fullerton och sålde reservdelar som elektronrör och andra komponenter för Radioapparater Don hade varit borta inkallad i kriget under några år och när han kom tillbaka och fick se hur Leo Fenders butik hade vuxit blev han väldigt imponerad, Doc var också inkallad men jobbade på en Flygplansfabrik och kunde således jobba ihop med Leo på sin lediga tid, Leo Fender var inte inkallad i kriget eftersom han hade mist synen på sitt ena öga. Radio-Tel blev distrubutör av K&F produkter 1946 och Leo Fender var i sitt äse och kunde jobba till mitt på natten det var här som sagan med Doc slutade Doc hade ingen lust att jobba som Fender gjorde han ville ha fritid och träffa sin familj, att utveckla företaget och bli större kostade pengar och Doc ville inte bli involverad, han hade kämpat hårt för att kunna köpa sin ranch och han ville inte riskera att bli av med den och familjen så Doc Kauffman lämnade Leo Fender i Februari 1946. Nytt namn, K&F blev Fender Manufactoring till December 1947 då Leo bytte till Fender Electric Instrument Co. och han fortsatte att bygga Lapsteels och förstärkare Leo Fender skaffade en ny lokal och separerade Radioshopen från instrumenttillverkningen nya adressen var Pomona avenue i Fullerton. Dale Hyatt var nästa att ansluta sej till sällskapet i Fender Electric Instrument Co. hösten1947, Dale Hyatt skulle senare bli avgörande del i Fender sales team men nu fick han ta hand om  Radioaffären. Försäljningen gick trögt och Fender var tvungen att låna pengar från Radio-Tel's ägare Francis Hall för att kunna fortsätta. Leo var en introvert hårt arbetande man som trivdes bäst när han var ensam och fick spåna på nya idéer. En tanke Leo alltid hade var att ta en produkt som fanns och göra den bättre och billigare för att ha två bra anledningar att få den såld. Rickenbacker hade gjort sin solida elgitarr som inte var någon succé och Paul Bigsbys solida elgitarr hade inte kommit i produktion så Fender började att skissa på en Elgitarr som skulle massproduceras kriget var slut och efterdyningarna efter kriget var över  så framtiden såg ljus ut. Nästa som kom med i Fender klubben var den som kanske skulle betyda mest för företaget var George Fullerton mannen som äger staden vi är i brukade Leo skämta. George var fortfarande student och hans dagar var at gå till skolan, spela musik, reparera Radioapparater och leverera möbler för ett möbelhus. George fick till en början ta hand om Leos PA system men blev snabbt flyttad till Pomona Avenue för att bygga förstärkare och göra elektroniken på Lapsteels året var 1948. Fender hade fortfarande problem med pengar och hans anställda kunde få vänta i veckor för att casha sina lönecheckar. Lapsteel gitarrerna var en lokal succé och Leo Fender började fundera på en för tiden s.k. Electric Spanish Guitar, han kollade in Rickenbackers misslyckade försök at göra en Electric Spanish Guitar och varför man misslyckades och kom fram till att den var för tung (gitarristerna som hade spons av Rickenbacker ville ha en ställning till dom), halsen hade inga riktiga band utan dom var gjutna i backelit (som hela gitarren var), skalan var för kort, det enda Leo Fender tyckte var bra var att halsen gick att ta bort om man behövde byta den  men inte för att banden var slut som på Rickenbacker där man spelade ner bakelitbanden ganska snart, nej det var bra att man kunde byta hals om det blev något fel på den. Bigsbys första solida elgitarr kom 1948 men ingen serietillverkning nej Paul Bigsby hade bara gjort en gitarr till Merle Travis, en neck through body konstruktion. 1949 började Leo Fender skissa på vad som skulle bli Telecastern men arbetsnamnet var Esquier och gitarren hade bara en mikrofon med en switch med olika filtreringar av ljudet. Bättre än Rickenbacker skulle den vara och billigare? Halsen gjordes av en bit lönn och man bandade direkt på halsen, ingen greppbräda (ett sätt at spara pengar, kroppen sågades ut i en bit Ask som var billigt. Dom första prototyperna av Fender Esquier var klara sommaren 1950 och Don Randall tog med sig några till The Musical Instrument Trade Show i Chicago (idag Namm) och blev utskrattad, vad har du med dig en paddel till kanot eller är det en snöskyffel? Var några av kommentarerna. Dale Hyatt hade också problem att sälja Radio-Tels nya instrument men han träffade Al Frost från National Guitars och Al var imponerad men sa till Dale att gitarren måste ha en trussrod så man kunde ändra halsen efter strängtjocklek och väderlek, några få Esquiers hade redan byggts på prov med trussrod men nu var det klart att alla skulle ha det och från Januari 1951 hade alla Esquiers Trussrod vilket Broadcastern fick redan November 1950 när den två mickade Esquiern gjorde sin Entré . Vad ingen visste då var att Loe Fender var flera år före sin tid med sin skapelse och Leo Fenders distrubutör Radio-Tel var inte så intresserade av The Elecric Spanish Guitar utan man satsade stenhårt på Fenders förstärkare och Lapsteels, man trodde helt enkelt inte på den solida Elgitarren så Leo Fender fick göra alla trycksaker med reklam för den nya gitarren själv. Leo var övertygad om att det skulle bli en succé med tiden och vem kunde då drömma om att han skulle bli det största namnet i elgitarrvärlden någonsin. Leo Fender insåg potentialen för en elgitarr som var lätt att hålla i, lätt att stämma och lätt att spela på. Han insåg också att gitarristerna behövde gitarrer som inte skulle få feedback som den typiska archtopgitarren. Fender sökte en ton som skulle få uppmärksamhet på musikpaviljongerna och skära genom bullret på en bar. Redan 1949 hade han börjat arbeta på allvar på vad som med tiden skulle bli den första Telecastern (som först kallades Broadcaster) på Fender fabriken i Fullerton Kalifornien men namnet blev Esquier på den första en mickade varianten. Trots att han aldrig erkände det så verkade det som om Fender baserade sin praktiska utformning på Rickenbackers bakelitelgitarr.

Broadcastern blev den första modellen som blev accepterad som instrument och många nyfikna gitarrister provade men succén skulle dröja ett tag till, en session gitarrist som hette Jimmy Bryant var en av dom första gitarristerna som upptäckte det nya soundet. George Fullerton och Leo hade tagit med sig en Broadcaster till en nattklubb där Jimmy Bryant spelade och visade honom gitarren och förklarade alla fördelar med en solid gitarr, Jimmy plockade upp gitarren och började spela på den och gick fullkomligt i mål på alla fördelar låg action vilket man inte var van vid på den tiden och du knde spela högt upp på halsen. Jimmy började spela på ett sätt som ingen annan hade gjort tidigare och danspubliken slutade att dansa och gick fram och bara stod och tittade på Jimmy till och med bandet slutade att spela för att höra vad han gjorde och Jimmy gick loss totalt den kvällen och ville inte sluta att spela. Detta var början på nåt stort. Jimmy fick naturligt vis en gitarr och nu började efterfrågan och väldigt snabbt insåg man att man inte kunde tillverka tillräkligt många gitarrer. 
Fenders distrubutör Radio Tel tog till sej modellen och började så smått försöka sälja in modellen men så kom bakslag nummer ett i Januari 1951, Gretsch hävdade att namnet Broadcaster var deras och Fender bestämde sej för att byta namn i Februari och under en kort period så klippte man bara av namnet broadcaster på decalen och dom väldigt få s.k. Nocasters gjorde entré förmodligen bara för några månadader för Telecastern gjorde entré i april 1951. Namnet Telecaster kom från den nya ungdomens Television ungdomarna kallades Telecats och det var ju ungdomen man ville nå med elgitarren.

Nu rullade det på bra med Fenders två Elgitarrer Telecastern och Esquiern och hösten 1951 kom. Leo kommer då på att han skulle göra nåt nytt, en elektrisk bas ännu ett överillat expriment att göra nåt nytt som det inte fanns någon som helst efterfrågan på      

 

 

[ edit ] Esquire [Redigera] Esquire

Don Randall , who managed Fender's distributor, the Radio & Television Equipment Company, recognized the commercial possibilities of the new design and made plans to introduce the instrument as "The Esquire Model". Don Randall, som förvaltas Fender distributör, Radio & Television Equipment Company, erkänt de kommersiella möjligheterna i den nya designen och gjorde planer på att införa de instrument som "The Esquire Model". Fender supported the Esquire name, saying that it "sounded regal and implied a certain distinction above other guitars." Fender stödde Esquire namn, säger att det "lät Regal och innebar en viss skillnad framför andra gitarrer."

In April 1950, Radio-Tel started promoting the Esquire -- the first Fender 6-string officially introduced to the public. I april 1950, Radio-Tel började främja Esquire - den första Fender 6-string officiellt införas för allmänheten. The company prepared its Catalog No. 2, picturing a black single-pickup Esquire with a tweed form-fit case. Bolaget förberett sitt Katalog Nr 2, picturing en svart single-pickup Esquire med en tweed form-fit fall. Another picture showed Jimmy Wyble of Spade Cooley's band holding a blond Esquire. En annan bild visade Jimmy Wyble av Spade Cooley's band som innehar en blond Esquire. These debut models, with a planned retail price of $154.95, exhibited the shape of thousands of Fender guitars to come. Dessa debut modeller, med en planerad detaljhandelspriset på $ 154,95, förevisats form av tusentals Fender gitarrer framöver.

Randall's primary marketing ploy was to establish the Esquire in music instruction studios, reasoning that the affordable, practical guitar would be a hot commodity in those circles. Randall primära marknadsföring trick var att fastställa Esquire i musik instruktion studios, resonemang att den prisvärd, praktisk gitarr skulle vara en het handelsvara i dessa kretsar. In addition, a healthy response for the one-pickup version would prime the market for the more expensive two-pickup model that Fender already had in mind. Dessutom är en sund reaktion för en-pickup version skulle främsta marknaden för de dyrare två pickup-modellen som Fender redan hade i åtanke.

[ edit ] Broadcaster [Redigera] Broadcaster

The factory went into full production in late 1950, initially producing only dual-pickup Esquires. Fabriken gick i full produktion i slutet av 1950, till att börja producera endast dual-pickup Esquires. Fender's decision compromised Radio-Tel's earlier marketing strategy, forcing Randall to hold orders for the single-pickup Esquire and come up with a new name for the two-pickup model, eventually naming it the Broadcaster. Fender beslut äventyras Radio-Tel's tidigare marknadsföringsstrategi och tvingar Randall att hålla order för single-pickup Esquire och komma med ett nytt namn på två pickup-modellen, så småningom att namnge det programföretaget. Dealers who insisted on Esquires had to wait until the single-pickup guitars went into full production in January 1951 and were delivered the following month. Handlare som insisterade på Esquires fick vänta tills den enda pickup gitarrer gick i full produktion i januari 1951 och levererades den följande månaden.

Musical Merchandise magazine carried the first announcement for the Broadcaster in February 1951 with a full-page insert that described it in detail. Musikalisk Merchandise tidskrift som det första meddelandet för programföretaget i februari 1951 med en hel sida infoga den som beskrivs i detalj. The guitar was described as having a "modern cut-away body", a "modern styled head", and an "adjustable solo-lead pickup" that was "completely adjustable for tone-balance by means of three elevating screws". The guitar beskrevs som en "modern cut-away kropp", en "modern stil head" och en "inställbar solo-leda pickup" som var "helt ställbart i tonen balans med hjälp av tre upplyftande skruvar".

[ edit ] Legal problems - "Broadcaster" becomes "Telecaster" [Redigera] Juridiska problem - "Broadcaster" blir "Telecaster"

Fender sold 87 Broadcasters on the guitar's initial release in January 1951. Fender såldes 87 programföretag med gitarren första releasen i januari 1951. Many people took note -- including Gretsch, who claimed the Broadcaster name infringed on the company's trademark "Broadkaster", which was the name of a model lineup of drums. Många noterade - inklusive Gretsch, som hävdade programföretaget namn kränkts på företagets varumärke "Broadkaster", som var namnet på en modell sortimentet av trummor. Reacting to this, Randall informed his salespeople on February 21 that Radio-Tel was abandoning the Broadcaster name and requesting suggestions for a new name. Att reagera på detta, Randall informeras hans försäljare på den 21 februari att Radio-Tel var överger programföretaget namn och begära förslag till ett nytt namn. On February 24 he announced that the Broadcaster had been renamed the "Telecaster". Den 24 februari meddelade han att programföretaget hade bytt namn till "Telecaster".

The Broadcaster-to-Telecaster name change cost Radio-Tel hundreds of dollars, and derailed the initial marketing effort. Programföretaget-Telecaster namnändringen kostar Radio-Tel hundratals dollar, och spåra ur den ursprungliga marknadsföringsinsatser. Brochures and envelope inserts were destroyed, and the word "Broadcaster" was clipped from hundreds of headstock decals. Broschyrer och kuvert införs förstördes, och "programföretaget" var klippt från hundratals headstock dekaler. For several months, the new twin-pickup guitars were marked only with the word "Fender." Under flera månader har de nya twin-pickup gitarrer präglades endast med ordet "Fender". These early-to-mid-'51 guitars would eventually be referred to as "No-casters" by guitar collectors. Dessa tidiga-to-mid-'51 gitarrer så småningom skulle bli kallad "No-hjul" med gitarr samlare.

[ edit ] Stratocaster [Redigera] Stratocaster

Leo Fender regularly sought feedback from his customers, and, in preparation for redesigning the Telecaster he asked his customers what new features they would want on the Telecaster. Leo Fender regelbundet sökt feedback från sina kunder, och i förberedelserna för ny design för Telecaster han frågade sina kunder vilka nya funktioner de vill på Telecaster. The large number of replies, along with the continued popularity of the Telecaster, caused him to leave the Telecaster as it was and to design a new, upscale solid body guitar to be sold alongside the basic Telecaster instead. Det stora antalet svar, tillsammans med fortsatt popularitet i Telecaster, orsakade honom att lämna Telecaster som det var och att utforma en ny, upscale gediget gitarr att säljas vid sidan av de grundläggande Telecaster i stället. Western swing guitarist Bill Carson was one of the chief critics of the Telecaster, stating that the new design should have individually adjustable bridge saddles, four or five pickups, a vibrato unit that could be used in either direction and return to proper tuning, and a contoured body for enhanced comfort over the slab-body Telecaster's harsh edges. Western swing gitarristen Bill Carson var en av de främsta kritikerna av Telecaster som anger att den nya designen borde ha individuellt justerbara bro sadlar, fyra eller fem pickups, en Vibrato enhet som kan användas i båda riktningarna och återgå till riktiga stämningen, och en formad kropp för förbättrad komfort under ballastfritt body Telecaster hårda kanter. Fender and draughtsman Freddie Tavares began designing the new guitar in late 1953, which would address most of Carson's ideas and would also include a rounder, less "club-like" neck (at least for the first year of issue) and a double cutaway for easier reach to the upper registers. ^[1] Fender och ritare Freddie Tavares började utforma den nya gitarr i slutet av 1953, vilket skulle de flesta av Carson idéer och skulle också innehålla en rundare, mindre "klubb-liknande" halsen (åtminstone för det första året för utfärdande) och en dubbel jackett för lättare nå den övre registren. ^[1]

Released in 1954, Fender named his new creation the Stratocaster to invoke images of the high flying, supersonic jets filling America's skies in the 1950's. Utgiven 1954, Fender heter hans nya skapa den Stratocaster att åberopa bilder av hög flygande, Supersonic jets fylla America's skies på 1950-talet. The Stratocaster (or "Strat") has been in continuous production ever since. Den Stratocaster (eller "Start") har varit i kontinuerlig produktion sedan dess.

[ edit ] Other guitars [Redigera] Andra gitarrer

Other significant developments of this period include the Jazzmaster and Jaguar , significant departures from the Strat and Tele in their introduction of complex pickup selection switches and volume controls. Andra betydande utveckling av denna period inkluderar Jazzmaster och Jaguar, betydande avvikelser från Start och Tele i deras införande av komplexa pickup urval strömbrytare och volymkontroll. Although unsuccessful at their introduction, both would become popular with Surf Rock musicians due to their clean, bright, and warm tone. Även misslyckade i sin inledning, båda skulle bli populärt med Surf Rock musiker på grund av sin rena, ljusa och varma tonen. They became popular again, (to a much larger extent), in the early 90's due to their use by alternative rock artists such as Sonic Youth 's famous horde of vintage Jazzmasters and Kurt Cobain 's (of Nirvana ) use of a heavily modified 1965 Jaguar De blev populär igen, (i mycket större utsträckning), i början av 90-talet på grund av deras användning av alternativa rock-artister som Sonic Youth: s berömda hord av veteranbilar Jazzmasters och Kurt Cobain: s (av Nirvana) användning av en kraftigt modifierad 1965 Jaguar

[ edit ] Electric bass guitar [Redigera] Electric bass guitar

During this time, Fender also conceived an instrument that would prove to be essential to the evolution of popular music. Under denna tid, Fender också utformat ett instrument som skulle visa sig vara avgörande för utvecklingen av populärmusik. Up until this time, bassists had been left to playing acoustically resonating double basses , also known as "upright basses". Fram till denna tidpunkt, bassists hade kvar att spela akustiskt resonating dubbla basar, även kallat "upprätt basar". As the size of bands and orchestras grew, bassists found themselves increasingly fighting for volume and presence in the sound spectrum. Eftersom storleken på band och orkestrar växte, bassists funnit sig alltmer kämpar för volym och närvaro i ljudspektrat. Apart from their sonic disadvantages, double basses were also large, bulky, and difficult to transport. Bortsett från deras sonic nackdelar, dubbla basar var också stort, skrymmande och svåra att transportera. With the Precision Bass (or "P-Bass"), released in 1951, Leo Fender addressed both of these issues. Med Precision Bass (eller "P-Bass"), släpptes i 1951, Leo Fender behandlas dessa båda frågor. Unlike double basses, the Telecaster-based Precision Bass was small and portable, and its solid body construction and four magnet, single coil electronic pickup allowed it to be amplified at higher volumes without the feedback issues normally associated with acoustic instruments. Till skillnad från dubbla basar, Telecaster-baserade Precision Bass var liten och bärbar, och dess gedigen konstruktion och fyra magnet, ensamstående coil elektroniska pickup möjligt för den att kompletteras vid högre volymer utan feedback frågor som normalt förknippas med akustiska instrument. Along with the Precision Bass (so named because its fretted neck allowed bassists to play with 'precision'), Fender introduced a bass amplifier, the Fender Bassman ; a 45 watt amplifier with four 10" speakers. Neither were firsts; Audiovox had begun advertising an "electric bass fiddle" in mid 1930s catalogs, and Ampeg had introduced a 12 watt "Bassamp" in 1949, but the P-Bass and its accompanying amplifier were the first widely-produced of their kind, and arguably, the P-Bass remains one of the most popular basses in music today. Tillsammans med Precision Bass (så därför sin fretted halsen tillåtet bassists att spela med den "precision"), Fender infört en bas förstärkare, Fender Bassman, en 45 watts förstärkare med fyra 10 "högtalare. Ingendera var först; Audiovox hade börjat reklam en "elbas fiol" i mitten av 1930-talet kataloger och Ampeg hade infört en 12 watts "Bassamp" i 1949, men P-Bass och dess medföljande förstärkare var de första allmänt producerats av deras slag, och det kan hävdas, P-Bass fortfarande ett av de populäraste basar i musiken idag.

1960 saw the release of the Jazz Bass , a sleeker, updated bass with a slimmer neck, and offset waist body and two single coil pickups (as opposed to the Precision Bass and its split-humbucking pickup that had been introduced in 1957). 1960 såg frisläppandet av Jazz Bass, en sleeker, uppdaterad bass med en smalare halsen, och kompensera midjan kroppen och två enda coil pickups (i motsats till den Precision Bass och dess split-humbucking pickup som hade införts 1957). Like its predecessor, the Jazz Bass (or simply "J-Bass") was an instant hit and has remained popular to this day, and early models are highly sought after by collectors. Liksom sin föregångare, Jazz Bass (eller helt enkelt "J-Bass") blev en omedelbar träffen och har förblivit populär i dag, och i början av modeller är mycket eftersökta av samlare.

 

[ edit ] 1970 - Music Man and G&L [Redigera] 1970 - Music Man och G & L

Some of Fender's most widely known and loved contributions to music were developed in the 1970s, designed guitars, basses and amplifiers for the Music Man corporation, and in 1976 designed and released another innovative instrument, the StingRay . Några av Fender mest kända och älskade bidrag till musiken utvecklades på 1970-talet, utformade gitarrer, basar och förstärkare för Music Man Corporation, och år 1976 utformas och publicerat en annan innovativa instrument, Stingray. Though the body design borrowed heavily from the Precision Bass, the StingRay is largely considered to be the first production bass with active electronics. Även kroppen design lånat kraftigt från Precision Bass, Stingray är till stor del anses vara den första produktionen bas med aktiv elektronik. The StingRay's 2-band active equalizer, high output humbucking pickup and smooth satin finished neck went on to become a favorite of many influential bassists, including John Deacon and Flea . Den Stingray's 2-bands equalizer aktiva, högpresterande humbucking pickup och smidig satin färdiga halsen fortsatte med att bli en favorit hos många inflytelserika bassists, däribland John Deacon och Flea. Later on a 3-band active equalizer was introduced. Senare på en 3-bands equalizer aktiva infördes. In 1979 he and old friends George Fullerton and Dale Hyatt started a new company called G&L ( G eorge & L eo, later G uitars by L eo) ^{[ citation needed ]} Musical Products. I 1979 han och gamla vänner George Fullerton och Dale Hyatt startat ett nytt företag som heter G & L (G eorge & L eo, senare G uitars genom L eo) ^{[källa behövs]} Musical Products. G&L guitar designs tended to lean heavily upon the looks of Fender's original guitars such as the Stratocaster and Telecaster, but incorporated innovations such as enhaced tremolo systems and electronics. G & L gitarr mönster tenderade att luta kraftigt på själförtroende av Fender ursprungliga gitarrer såsom Stratocaster och Telecaster, men införlivats innovationer som förstärkt tremolo system och elektronik. Despite suffering several minor strokes , Leo Fender continued to produce guitars and basses. Trots lidande flera mindre slaganfall, Leo Fender fortsatte att producera gitarr och bas. While he continued to refine the fundamental designs he had created decades earlier, he also earned many new patents for innovative designs in magnetic pickups , vibrato systems, neck construction, and other areas. Medan han fortsatte att förfina grundläggande mönster han hade skapat decennier tidigare har han även fick många nya patent för innovativa idéer i magnetiska pickups, Vibrato, hals konstruktion, och andra områden. Nevertheless, he never learned how to play the guitar. Men han aldrig lärt sig hur man spelar gitarr.

A friendly, modest and unassuming man (his "coffee mug" was a styrofoam cup with the word "Leo" inked on it), he had the lifelong admiration and devotion of his employees, many of whom have remarked that the best working years of their lives were spent under Leo Fender. En vänlig, blygsam och anspråkslös man (hans "Kaffekopp" var en styrofoam kopp med ordet "Leo" inked på det), han hade en livslång beundran och hängivenhet av hans anställda, av vilka många har sagt att det bästa arbets år Deras liv var förbrukade under Leo Fender. He died in 1991 from complications of Parkinson's disease . Han dog år 1991 av komplikationer av Parkinsons sjukdom. His pioneering contribution to the genre has been recognized by the Rockabilly Hall of Fame . Hans banbrytande bidrag till den genren har erkänts av den Rockabilly Hall of Fame. The company which bears his name, Fender Musical Instruments Corporation , is now one of the largest musical instrument conglomerates in the world. Företaget som bär hans namn, Fender, är nu en av de största musikaliska instrument konglomerat i världen.